Konfrontationer

Det har som vanligt varit några innehållsrika dagar. Det känns som livet går upp och ner och fram och tillbaka i expressfart. Jag har i alla fall börjat ta tag i saker som jag har skjutit upp i flera år. Och då talar jag verkligen om ÅR som i DECENNIER. Som jag velat förklara från dag ett så är denna dagbok inte på något sätt till för att förändra världen eller ens berika den med någonting särskilt. Jag skriver mest i terapeutiskt syfte och om någon läser vad jag skriver är det väldigt trevligt och smickrande. Nu fick jag det sagt. Hursomhelst. Ett av mina största problem med mig själv är min rädsla för konfrontationer. Jag vet ej varifrån den kommer men jag har väldigt svårt för att konfrontera människor och säga vad jag tycker om saker och ting. Istället drar jag mig undan och gömmer mig i min lilla låtsasvärld och hoppas att det onda försvinner. Problemet är bara att ingenting försvinner. Det bara förstoras och växer till ett enormt berg av rädsla/ilska/frustration/missförstånd och här är jag nu, sjukskriven. För första gången (ca) har jag börjat lätta på tyglarna och tänka på mig själv. Och jag har börjat konfrontera folk. Igår: mina föräldrar. Det var enormt, enormt svårt. Men jag gjorde det och det kändes underbart efteråt. Jag fick sagt saker som jag burit på i så många år och det som gjorde mig allra mest glad. Ja, till och med LYCKLIG, var att många timmar efter detta "utbrott" (som dock var väldigt lugnt och behärskat) ringde min far mig och det indikerade på att han + min mor verkligen tänkt på vad jag sagt och hur jag känner och att det kanske kan bli början på något nytt, bättre, ärligare. Jag måste fortsätta med detta. Jag ska ta mig tusan konfrontera hädanefter. This is my mission.
Dagens låt: Sugababes "Conversation's Over"

Inlägget publicerades den 2 november 2005