Lite samtalsterapi:
R: Jag tycker du borde bli veterinär. Du tycker ju om hundar och så.
Jag: Men kan du verkligen se mig skära upp en hund?
R: Ja, om det sker i ett gott syfte så.
...
R: Han tyckte du var både stilig och trevlig.
Jag: Så himla trevlig är jag väl inte.
R: Jo, det är du.
Talade med min goda, goda väninna T och hon undrade hur det kommer sig att jag inte brutit ihop tidigare. Jag svarade att det nog beror på min finska sisu-gen. Hon sa att hon skulle behöva lite av den varan men jag tyckte att hon nog kunde hitta någon gambiansk voodookraft inom sig om hon bara grävde lite.
Och min gode, gode vän P sa att jag är en av de mest intelligenta (jag har lite svårt för det ordet och jag rodnar när jag skriver det) människor han stött på och att jag bara måste ta mig i kragen, komma fram till vad jag vill göra med min framtid och sedan bara go for it. Jag ska göra det när jag orkar och lusten kommit tillbaka.
Har även talat med min goda, goda väninna Havre. Jag är glad att vi "fann" varandra till slut. Hon ringde och frågade vad jag har för favoritfärg förutom lila. Det blev en knepig fråga. Gröna nyanser, svarade jag men vi kom fram till att det var tråkgrönt och att svart alltid funkar. Så, hon har nån överraskning åt mig...
Inlägget publicerades den 27 november 2005
No comments:
Post a Comment