Pussel

Det är lustigt hur tankar ibland bara slår mig, som från ingenstans, och ännu en pusselbit faller på plats. Det är en underbar känsla, samtidigt som jag känner frustration över att det tog sådan tid innan just den pusselbiten uppenbarade sig. Men det finns väl någon mening med det också. Tiden måste vara mogen. Tänk om man kunde banda sina tankar. Ibland går det ju så snabbt att det är omöjligt att komma ihåg alla uppenbarelser man upplever. Ja, jag är lite kryptisk nu men jag är heller inte riktigt vid mina sinnens fulla bruk. Jag tror att jag är inne i en period då jag växer väldigt mycket som människa (ja, det låter så pretentiöst och klyschigt men må så vara).
Ibland förstår man bara saker helt plötsligt. Konkret exempel: när jag träffade D förstod jag att allt romantiskt dravel som det talats om i tusentals år ju faktiskt kommit till av någon mening. Det ÄR inte klyschor. Det är verklighet. Man inser det först när man upplevt det personligen. Det tar tid och allt har sin tid, men när tiden är mogen är det underbart att leva.
Jag har också på allvar börjat inse vikten av att paketera det förflutna i små mentala askar och efter att ha gått igenom dem grundligt göra mig av med dem en efter en för att kunna leva i nuet. Det finns så mycket som plågar mig. Upplevelser och relationer som ligger så långt tillbaka i tiden att de borde vara - om inte bortglömda - så åtminstone vända ut och in så ordentligt att de är väldigt avslutade och förseglade kapitel.
Det är mitt projekt hösten/vintern 2005-06.
Jag har alltid haft svårt att uttrycka mig verbalt och det är därför jag skriver. Det är det sätt jag uttrycker mig bäst på. Jag lever också ut mina känslor genom musiken. Den har alltid fungerat som en livsnödvändig ventil för mig.

Inlägget publicerades den 29 oktober 2005